matildapoulsen

Följde med svärfar till hans kompis o skulle hälsa på en snabbis bara . Men hans vän mådde inte bra .. när vi kom in fick vi inte kontakt med honom . Vi visste ju att han har diabetes så svärfar försökte få i honom sockervatten . Men det gick inte . Han var genomblöt av svett och började sedan krampa och spy . Räddningstjänsten kom . Ambulansen va på väg ! 

Allting slutade bra tack o lov !!!! 

Paniken och minnesbilderna kom tillbaka . Fy fan . Jag minns den där dagen då min livs kärlek låg nästintill livlös hemma hos oss . Den där jävla överdosen . Den där jävla dagen ! Paniken o rädslan att förlora honom !  Dom där jävla dagarna på sjukhuset . Dom sömnlösa nätterna ! Alla tårar o all den oro o rädsla .. Jag tror inte jag grät öppet en enda gång . Jag va i chocktillstånd då . Folk hörde av sig o fråga hur det va med mig . Jag minns mitt svar så väl .. " jag kan inte tänka på mitt eget mående just nu för då bryter jag ihop." Jag ville hålla mig stark för D och för hans familj . D låg där i respirator . Min fina älskling ! Så jävla rädd att förlora honom . Jag har gått igenom den där dagen i mitt huvud så många gånger . Jag har gråtit många tårar pga det som hände ! Jag önskar inte min värsta fiende att vara med om en sån sak . Att vakna upp bredvid en människa som man älskar över allt annat men den människan är livlös och går inte att få kontakt med och andningen är helt ur banan o funkar inte riktigt som den ska ! Tiden innan hjälpen kom kändes som en evighet ! Rena rama jävla mardrömmen ! 

Denna kväll/natt gråter jag o har panikångest .. Jag minns tillbaka till det absolut värsta som hänt mig ! Men jag är enormt tacksam att min fina älskling överlevde ❤️ Och nu är han snart ute i friheten o vi väntar världens finaste son tillsammans ❤️

Älskar & saknar min underbara D ❤️

Puss puss Tildan ❤️