matildapoulsen

Jag är konstant trött .. men ändå kan jag inte somna när jag går o lägger mig på kvällen !! Det är så jävla irriterande ... vad tänker jag på då ? Ja du .. allt mellan himmel o jord ! 

Mest tänker jag på ensamheten .. jag saknar tvåsamheten nå jävulskt mycket ! 

Jag har äntligen börjat känna mig redo för att gå vidare efter Dennis bortgång .. Men hur ska jag kunna träffa någon när jag är barnledig varannan helg bara ? Och dessa helger jobbar jag även titt som tätt .. hur ska jag kunna lita på någon ? Hur ska jag kunna släppa någon mig nära inpå ? 

jag vill ju inte blanda in Dexter de första jag gör heller .. 

jag är expert att lägga locket på när någon kommer för nära .. jag håller gärna ett litet avstånd .. 

jag vill inte bli sårad .. jag vill inte älska någon som det finns risk att den kan försvinna från mig .. 

jag är rädd att förlora ! 

jag är rädd att Dexter ska känna trygghet för någon som helt plötsligt kan välja att lämna oss , eller rent utav dö ifrån oss ! 

Ja , hur fan går man vidare nu då ? 

Tankar som snurrar i natten 🙄

Puss o kram ❤️

Till saken .. Det handlar om "plastföräldrar" , "låtsasföräldrar" , "bonusförälder" eller vad man nu vill kalla det ?! 

Hur kommer det sig att vissa bonusföräldrar väljer själv att kalla sig mamma/pappa och/eller inte väljer att rätta till barnet om nu de e så att barnet är så litet att det inte förstår skillnaden ? 

Jag personligen skulle aldrig känna att det var okej om jag träffade en kille som har barn och hans barn skulle kalla mig för mamma .. för barnet har ju redan en mamma .. 

jag skulle heller aldrig acceptera om Dexter skulle kalla någon för pappa .. han har redan en pappa ! Visserligen en pappa som är död .. men det är fortfarande hans pappa ! 

När jag stött på detta så är det ofta den vuxna sambon som själv har kallat sig för pappa/mamma när den talat med barnet eller skrivit ut på sociala medier , t.ex. "kom med mamma nu" , "pappa älskar dig" , osv . Trots att det finns en närvarande biologisk mamma/pappa . 

Jag själv tycker det är respektlöst mot den biologiska mamman/pappan .. 

Hur skulle du känna om ditt barn kalla någon annan för mamma/pappa , eller om ditt x nya går och kallar sig själv för det när den pratar med ditt barn ? 

För mig låter det bara fel iaf 🤔

Dexter har vid några tillfällen när han varit arg på pappa för att pappa är död och inte kommer hem sagt , "jag vill ha en ny pappa" . 

Jag har då förklarat för honom att det inte funkar så .. hans pappa kommer alltid att vara hans pappa , även om pappa är död och inte kommer hem mer .

Till den andra saken ... Varför ska de flesta föräldrar använda sina barn som ett vapen/verktyg/hot mot den andra föräldern när dom gått skilda vägar, startat ett nytt liv och kanske till och med nya barn med en annan ? 

Varför inte se till barnets bästa o släppa allt gammalt groll ? 

Jag har själv växt upp med skilda föräldrar .. Men jag har då inte växt upp med att höra skitsnack från mamma om pappa eller tvärtom .. jag har heller aldrig upplevt de som att mamma eller pappa använt mig o syrran som något vapen/verktyg för att såra den andra .. 

om dom nu har bråkat med varandra så har jag o syrran verkligen hållits utanför, för vi har inte märkt av de .. bra jobbat isf mammsen o pappsen 👍🏽😊

Dagens barn .. ja dom får höra de mesta .. dom vet inte vilken sida dom ska stå .. dom vet inte vem dom ska tro .. dom älskar båda och vill inte göra någon ledsen .. samtidigt som dom känner sig dum oavsett hur dom gör .. 

Ja jag säger inte att jag är världens perfektaste mamma eller människa med det här .. det gör bara ont i mig att se hur vissa vuxna människor beter sig angående dessa två saker jag nyss tagit upp .. 

jag kanske blir missförstådd i min text .. jag kanske tänker helt fel tycker du som läser .. ja förklara din syn ur det hela så kanske jag ändrar uppfattning o tankesätt , vem vet ? Jag är inte den som är den 😊

Hade kunnat skriva betydligt mer om dessa två ämnen .. men seröst .. klockan är snart ett på natten .. jag börjar bli trött 😂😴🙈

Det var mitt för denna gång .. ha de så bra nu !

Puss o Kram ❤️

Jag känner en saknad att få skriva av mig om mina känslor och tankar . 

Men hur öppen vågar man egentligen vara om sina känslor ? Dessa jävla troll på nätet existerar ju fortfarande ! Dessa jävla troll som till och med skrev massa skit när Dennis gick bort .. 

Jag undrar vad som får en människa att skriva en massa hemska saker till någon som redan mår dåligt ?! En sak vet jag iaf .. den människan mår ju själv inte så jävla bra ! 

Jag minns inte när jag skrev sist i bloggen .. jag vet inte heller vad jag skrev ?! Men de är egentligen inte så viktigt just nu . 

Märker att de finns några nyfikna själar som fortfarande går in och läser min blogg, trots att jag inte skrivit på typ 2 år eller något sånt (om jag inte minns helt fel😂) . 🙄

Aja .. jag är väl en intressant person kanske 😂

Livet idag då ? 

Jag o Dexter flyttade ifrån våran lilla tvåa i somras . Det bästa beslut jag tagit på länge .. Tvåan va för mycket ångest & minnen efter Dennis . Jag kom lixom inte vidare .. jag stod o stampa på samma ställe och det blev ju bara djupare ju längre jag stod där och stampade .. 

Nu bor vi till skogs i en stor trea och stormtrivs (förutom våra varmvattenproblem, men de kan jag ta en annan gång) . 

Jag skaffade äntligen körkort när jag tackade ja till lägenheten i våras . En intensivkurs på 2 veckor och sen va körkortet mitt .. sån jävla känsla .. varför tog jag inte körkortet tidigare ? 😂

Dagen efter jag tog körkortet blev jag med jobb ✌🏽 och skaffade inom någon dag min första bil ..

Nu är jag inne på min andra bil 😂 min lilla go-cart 🚗💨 

Saknaden efter Dennis består . Men det är inte lika mycket ångest och smärta .. det är som dom säger , man lär sig att leva med saknaden bara . 

Jag undrar om jag någonsin kommer hitta någon att dela mitt liv med ? Någon som accepterar att Dennis fortfarande är en del utav mitt o Dexters liv , trots att han är död . 

Kommer jag någonsin hitta någon som jag kan känna mig trygg med ? En som kommer att vara min bästa vän ! 

Dennis var min bästa vän .. och jag känner mig ensam för att jag inte kan prata med honom och få höra hans lugnande röst . 

Även om de va ett kaosliv med Dennis så nog fan hade vi det bra också .. annars skulle jag aldrig varit med honom dessa år . För både han och jag visste att vi alltid , oavsett fanns där för varandra ❤️

Nu återstår de att se vad som händer med denna blogg .. Men det får tiden utvisa . Kanske de bara blir detta inlägg ? Kanske kommer de rulla på ? 

Jag vet helt ärligt inte 🙈 

Men jag vet en sak .. de va skönt att få skriva lite 😊

Puss o kram ❤️